Drakens pappa

En till Skrivliv.se webbplats

Archive for the ‘Okategoriserade’


Cirkeln

När du ler är det allt.
Du är jag och den jag älskar.
Jag är pappa.
Det är sjuttiotal med hooked on a feeling
kungaklick och en illgrön plastskål
som jag alltid sitter och trummar på.
Dom har några vänner.
Dom har varandra.
Och nästan ingenting mer.

Det är tidigt åttiotal.
Det är bara jag och en syster.
Jag tror att världen
inte finns om jag blundar
och jag är fortfarande odödlig.

Det är någonstans mitt i.
Ljuset lyser lite speciellt,
för vi blir fler.
Det finns inga vänner längre
och det går mer än bra
för vi har oss.

Det är nittiotal och vi är alla.
Det är Magnus Uggla och ”fyra sekunder”
fläskfilé med bakad potatis
och en stund för varandra.

Sedan händer det som alltid händer,
fast vi inte vågar se.
Den som dör tar
hela den världen med sig.

Det är inte än.
Du är mig.
Han är allt när han ler.

Din Mor

Jag vet inte vad jag ska skriva. Du betyder mer än jag vet, det går inte att skriva, men jag sticker nu.

Kommer längta och kommer hem om ett litet tag, kommer hem med fisken till middag! Jag älskar dig.

ligger väntandes

Blodet måste sluta jag måste andas lugnt djupt med din mammas hand vilande på min mage kan det nog ändå mitt i allt inte vara bättre.

Med gråa skor än slaskigt väder

Det är väl lite så, dagar måste inte vara logiska. Det flyter ändå, dagarna rinner verkligen iväg och det är bara bra.

Fast vi gillar det. Gråa råa dar ska det va, då går det fint. Då går vi fint. Behöver inte hålla henne så hårt din mamma, vi kan låta gruset ha sin gång. En enda gång var vi ute i det hala och jag höll henne så hårt att inte så mycket annat fanns, ändå halka hon, bara lite men ändå.

Nu vet vi!

Du är en pojke draken.

Nio timmar non stop

Idag orkar jag heller inte skriva så mycket, men sitter här och känner mig nöjd. Din mamma ska också vara nöjd! Hon spelar musik för dig på min telefon, vietnamesiskt och Hönan Agda… Själv är jag glad för att förkylningarna håller på att försvinna, för hennes överdrivna obeskrivliga skratt, för nio timmars arbete för kunden som betalar samt för helt ärligt det raka faktum att jag finns till.

Och för dig.

fjärde försöket!

Idag övertalade jag din mamma om att försöka en fjärde gång. Du vet nog innerst inne hur envis jag kan vara och det känns bara som att det någon gång måste gå rätt också. Gjorde nästan allt själv fast din mor fick hjålpa till med vispandet innan det stora knådandet tar vid.

och så väntade vi den föreskrivna halvtimmen, allt såg bra ut och det sista stegen förbereddes.

och så väntade vi den föreskrivna timmen.

Resultatet var verkligen mer än nedslående. Bara platta pannkakor. Ingen luft alls, ännu ett misslyckande att lägga till den långa raden av debackel! Jenny skrattade gott förstås och jag ville mest bara slänga och glömma. Men hon gjorde i ordning en som hon satte i ugnen och då gjorde jag likadant. Vi skulle väl genomlida någon form av resultat, i alla fall.

och då hände det otroliga förstås, bullarna svällde!

Jag vaknade i hennes famn

Från drömmen i sömnen till verklighet
låg jag där jag låg
andades hennes liv i mitt

Pappas dag

Idag var det pappas dag, utan att jag ens visste om det. Det var du Draken, som sa till mamma att vi borde fira! Och som vi fira.

Mamma var iväg och handlade och skulle överraska med mat, blommor och ljus. Men så bar det sig inte bättre än att jag kom hem tidigare från träningen, och mamma hann inte ens börja med överraskningen! Som tur var så såg jag ingenting, och mamma hann stoppa undan det hon hade med sig.

Sedan var hon väldigt listig, din mamma, draken! Hon sa att hon skulle ringa till kusinen och gick iväg till sovrummet. Sedan kom hon tillbaka på bara några minuter och sa att kusinen skulle komma till oss nu direkt och hälsa på! Kusinen har aldrig varit här själv. Men tydligen så ville hon ha hjälp med en översättning och din mamma ställer alltid upp när det gäller sådant.

Och självklart ställer jag upp för att gå och möta kusinen vid busshållsplatsen. Tog på mig en massa kläder och gav mig iväg på cykeln. En buss passerade utan någon kusin inom synhåll. Men sedan ringer din mamma och säger att kusinen redan är där! Jag har alltså missat kusinen ändå, hur kan det ha gått till? Slänger mig på cykeln igen och cyklar uppförsbacken hem i högsta fart. Känns verkligen som att jag har gjort bort mig lite.

Och när jag är hemma och låser upp dörren så står ni där. Du draken i magen och mamma, med ljusen och blommor och världens finaste lagade måltid. Som vi njöt.

Verkligare

Jag måste säga att det faktiskt känns ännu verkligare nu. Jag trodde inte det skulle gå. Du är redan så verklig som det går, tänkte jag. Jag tänker varje dag på dej, och pratar förstås. Jag är en av de viktigaste personerna i ditt liv, som du ännu inte ens har börjat. Jag är du, du är jag, tillsammans med den jag älskar.

Egentligen är allt alldeles för bra för att vara sant.

Men du är alltså ännu verkligare nu, när du har börjat sparka. I förrgår på kvällen kände jag för allra första gången direkt själv mot magen, sparken, och förra onsdagen var vi och såg på dig på ultraljudsmottagningen. Vi såg ditt hjärta i genomskärning, bara en sådan sak. Och allting som man kan tänka sig var bra.

Egentligen är allt alldeles för bra för att vara sant. Men verkligen verkligt.